Idag tog jag tag i det... det som jag ignorerat till den milda grad att jag ställde ut den på min lilla uteplats så att dess stank inte längre skulle kunna reta mina näsborrar... men idag var det dags, dags att ta tag i detta substantiv som har hälsat på i mina drömmar i dagar nu, och fått mig att kasta mig av och an i förskräckelse... soppåsen... denna äckliga, vidriga lilla tingest som har kapaciteten att skapa en mustig stank av avfallsplats i hela min lilla lägenhet... iaf om man som jag låter den stå i genomsnitt två veckor innan den får känna av sophusets kalla luft... men nu är det över, den hemsöker inte längre mina utemöbler, utan chillar nu stadigt med dess likar i en brun kompostkontainer... until next time...
Ps. Jag står fast vid det uttalande jag gjorde på förra bloggen... den som kom på idéen om att vi ska ha en liten tunn brun papperspåse som inomhuskompost, är ondare än Djävulen själv. Och jag slår vad om att han inte har en!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar